Tennis med ett leende

Hemmaplan senast på bana b4 och c1. hur skulle det nu gå på öjabys hemmaplan bana b1 och b2?
Då alla mina lagkamrater var bortresta och hade andra planer så blev jag tvungen att försöka ta hjälp av spelare licensierade för andra klubbar. Fick till slut napp på Jonas Allgulin som jag tränat med lite grann och som jag förlorat mot 2 gånger senaste åren. Detta var såklart ett jättetillskott till matchen. Jätteroligt att spela med Jonas som verkligen skötte sitt jobb och som är kul o prata med men det är inte utan att det känns som att det här löste sig lite för bra för HTK:s del. Det känns inte rättvist för Öjaby som gjorde en bra match och med det spelet bör ha lirat hem seriesegern mot ett ordinarie HTK och de kan på goda grunder, känna sig som seriesegrare.

så till matchreferaten då

Andreas Eidenskog-Jonas Allgulin 6-2 7-5

Eidenskog verkade vara på det klara med hur viktig varje match i den här seriematchen var och ångade på friskt. Jag själv var ganska fokuserad på min jämna match mot Roger Nydahl men vad jag kunde se så var Eidenskog den bättre av de 2 för dagen och fick Allgulin ur rytm. Jonas som ju går mycket på nock är beroende av att allt stämmer men det är inte så lätt i det höga tempo som blir i matcherna mot eidenskog. vetskapen av att man i princip aldrig får lägga några lätta bollar på hans forehandsida gör det stressat ungefär i stil med ett schackparti i spelformen blixt.

Roger Nydahl-Joakim Sälgeback 4-6 5-7

Kul match. Om jag var tvungen att välja innan årets gång vilka jag ska förlora mot och vilka jag ska vinna mot så blir Roger en av de jag väljer att förlora mot. Jag tror visserligen att min högsta nivå överstiger Rogers men vinner hellre mot gnälliga tonåringar än trevliga och jordnära kompisar och veteraner. Får jag välja så väljer jag såklart att vinna alla matcher. Det ville Roger också den här gången som visade vilja och gjorde det mesta rätt. Han var bestämd och högg på de lägen han fick och satte ofta bollen dödande medan jag tappade längden. Roger som passat mig som handsken att lira mot på träningarna var plötsligt riktigt jobbig att spela mot.
Jag producerade lika många "Unforced Errors" som svettdroppar och det enda hoppet jag hade var att jag ju faktiskt brukar vinna mot Roger. Det var nog också det som fällde avgörandet.

Eidenskog/Nydahl-Allgulin/Sälgeback 2-6 2-6

Nu då. Nu hade jag bara en sida o täcka. Och med herr Allgulin bredvid som bara blundar och vevar med sina nya rack så var det inga problem att spela bra dubbel. Jonas servade som en gud och han bröt även in fram på nät flitigt. Jag själv gjorde mitt jobb framme på nät och inte mycket mer. Jag spelade istället desto bättre i en hel del baslinjedueller som uppstod. Min forehand satt nu hur bra som helst och jag hade känslan i matchen att den åtminstone just då till och med var bättre än Eidenskogs legendariska. Ett helt annat självförtroende i den här matchen och det visade sig också på siffrorna.