Tennis med ett leende

Mattias Österberg-Joakim Sälgeback 2-6 0-6
Lennart Johansson-Björn Tibbelin 1-6 1-6
Österberg/Johansson-Sälgeback/Tibbelin 2-6 2-6

Mötena med ärkerivalen Bodafors på bortaplan har ju tidigare bara slutat med förluster. Idag skulle det bli ändring på det. Stel, skör och begåvad med lite huvudvärk till en början men efter 2 alvedon så var alltsammans borta. dags för mitt fjärde möte på mindre än 1,5 år med mattias österberg. och efter 3 vinster mot honom så kände jag gott självförtroende och kunde spela ut min bättre tennis. 6-2 6-0 blev det men jag vidhåller att mattias har mycket mer tennis i sig än vad de siffrorna vill säga. nyförvärvet björn tibbelins match mot lennart i bodafors var intressant att titta på. siffrorna i den matchen blev 6-1 6-1 men de siffrorna döljer en del slit från björns sida. Han har ju ett ganska så säkert och offensivt baslinjespel men lennart fiskade upp många svåra bollar och var svår att slå hål på. men björn förivrade sig inte utan lät det ta den tid det behövdes för att vinna bollarna. därför kunde det ändå bli de siffrorna. kaffe och polarbröd med 3 lager pålägg och en tomatskiva. det är tillåtet på bortaplan enligt reglerna för sydserien såvitt jag kan tyda reglementet:).
så dags för dubbel. jag och björn inriktade oss på att spela fokuserat och vara aggressiva då det brukar vara som tuffast i dubblarna mot bodafors. tidiga break i varje set gjorde att allt kändes under kontroll mestadelen av matchen men stundtals var det tuffa roliga bollar. Lennart var het fram på nät och bröt in många gånger framgångsrikt. ofta med en dödande forehandvolley på sin backhandsida:).
6-2 6-2 slutade dubbeln och vi hade gjort oss förtjänta av mat på Restaurang Mcdonalds. Gött 

Tennisrankingen är ett system med många brister tycker jag. När jag åker och spelar en tävling någonstans så är det till stor del medelpoängen i min klass som avgör vilken poäng jag kommer att få. men jag undrar om det inte vore bättre om det istället var medelpoängen av de spelare som jag spelat mot i tävlingen som låg till grund för beräkningen av min poäng. tror att det skulle ge en mer rättvisande ranking.
Vissa HSA och HSB-klasser i en del tävlingar håller nästan av tradition en mycket låg standard när det gäller spelstyrka och har man då själv en hygglig spelstyrka så kan man i dessa tävlingar kamma hem en hel del poäng då man vid klass-vinst är garanterad sin egen poäng multiplicerat med 1,2 och det innebär ju också att ju högre poäng du redan har, desto mer poäng har du att kamma hem.
Ska det inte vara på det här viset då? Det ger ju en extra morot att vinna klassen. Det håller jag ju med om. Men problemet är att en hög rankingpoäng har blivit något av en penisförlängare. Det lockar för högt rankade spelare att delta i ett startfält där de inte har att göra och som jag har svårt att tro att det kan utveckla dem som tennisspelare. Jag tycker det ska krävas att man har vunnit över minst 1 spelare med högre rankingpoäng än dig själv i klassen för att du ska kunna tillgodogöra dig minimipoängsfaktorn 1,2. då har du ju gjort en bedrift som rättfärdigar att du höjer dig på rankingen.
Sen så har vi ju dubbelbonusen. Den har ju haft den positiva effekten att det numera är lite storlek på dubbelklasserna. Lustigt. Denna effekt bara för att det plötsligt blivit rankinggrundande. Det allra roligaste tycker jag skulle vara att dubbeln hade en egen ranking precis som på atp-touren men det är nog för mycket att önska. Men samma problem finns här som jag skrev om tidigare. För att ta ett exempel så kan en 500-poängare kamma hem 5 friska nya poäng genom att med sin dubbelpartner vinna mot 2 st nybörjare som har 50 poäng vardera. Har man då gjort en bedrift som rättfärdigar att du går upp på rankingen? Tror inte att det finns någon som tycker det. Jag tycker även här att man enbart vid vinst mot högre rankade spelare bör få tillgodoräkna sig dubbelbonus för den vunna matchen.

Varför skriver jag då om detta? Jo därför att jag menar att rankingsystemet inte i nog stor utsträckning inspirerar till att sträva framåt och att man ska bli duktigare. Det bidrar istället till att många sitter hemma och låter miniräknaren avgöra var man ska tävla härnäst. Det här tycker jag Svenska Tennisförbundet borde beakta.

Så till tävlingarna då. I Småland där jag spelar större delen av mina tävlingar finns den s.k Smålandstouren. Tävlingarna i denna tour går i Tranås, Eksjö, Anneberg, Vetlanda och Jönköping. Dessa tävlingar har samma klasser och det rör sig då om HSA, HSB, HD och motsvarande klasser på damsidan. Den här touren tycker jag är suveränt bra då det finns klasser för alla typer av spelare. Dock så finns även här att slipa på.  I HSB är maxpoängen 200 p. Maxpoängen borde i HSB vara lägre tycker jag eftersom det här är klassen för de som inte har så hög spelstyrka. De borde få ha HSB som sitt eget forum och utvecklas där som spelare mot andra jämnbördiga spelare och mot de som är bara lite lite grann bättre. Sen när man är redo kan man ta klivet upp till HSA och tampas mot de stora grabbarna. Men det kan bli svårt att kliva uppför "utvecklingstrappan" om det saknas 2 trappsteg någonstans. Ett annat problem i HSB är att det dyker upp nya spelare på 50 poäng som har varit jätteduktiga förr och som fortfarande håller en jättehög spelstyrka. Men de engagerar sig sällan i att skaffa sig s.k särskild ingångspoäng. man kan alltså om man har varit borta från tävlandet länge ansöka om en poäng som bedöms vara rätt.
I nästan varje klubb med licensierade spelare finns en tävlingskommitté. Denna kommitté borde ha som en av sina arbetsuppgifter att se till att klubbens licensierade håller rätt poäng.